Inget kul med dåliga dagar, men de ska visst finnas i livet de med.
Dock är jag mycket trött på dem nu, och helt ärligt så vet jag inte om jag orkar med fler nertryckningar.

Jag lägtar så jag håller på att spricka till den 31 maj så jag kan lägga detta bakom mig.

 

Jag minns så väl när jag blev antagen till utbildningen hur glad jag var över att få vara en av de 20 som kom in. Och som om det inte var nog så på första försöket med. IDag med facit i hand, hade jag aldrig sökt in till denna skola.

Nog för att jag fått lära mig mycket kul, och jag har växt i min kunskap. Men jag hade kunnat göra det på en annan skola där man förhoppningsvis hade mått bättre.

 

Så långt ner i skorna som jag känner mig just nu, så långt ner i skorna kände jag när jag var på väg till att tippa över. Då gickjag inte bara in i väggen utan rakt genom den.

Jag ber till gudarna för att jag inte kommer göra om samma sak igen. För den tiden var allt annat än skimrande i mitt liv.

 

Tackar för de få vänner jag har i mitt liv, för de små guldklimparna som finns runt om mig och för min underbara pojkvän. Utan dem hade jag brakat ihop.

 

Puh, på med bra musik och försöka lyfta mig själv. 
Tufft, men det ska gå!