Allvar, jag har hamnat verkligen i en sits jag hatar.
Och nej det är inte indianerna på fortet som talar nu...

Många många påpekar att jag har så många vänner på FB, det må jag ha...
Synd bara att de inte finns mer än på den sidan.
Jag menar nu inget dumt, klart att jag har vänner, ett fåtal men jag har.
Problemet är att alla är sambos, har barn, är gifta eller annat tjofräs.
Jag är ensam singel.
Detta innebär att om jag inte "tvingar" mig in på en hörna och får leka tredje hjulet en kväll, att jag sitter oftast ensam. Och med betoning på oftast. För jag hatar att tränga mig på hemma hos folk.

Jag är en tjej som älskar att dansa.
Jag behöver inte festa, bara jag är på rätt humör så kan jag dansa röven av folk om jag bara vill.
Jag älskar att umgås och att sitta och flabba.
Jag behöver egentligen inte flabba så mkt, det räcker bara att jag har ngn vid min sida, så jag inte är ensam.
Katten i all ära, men det är lite svårt att hitta på så mkt med gamlingen här hemma. Inte ens spela spel med han går speciellt bra måste jag erkänna.

När man är så sällskapssjuk som jag är så lider man oerhört mkt när man är ensam singel i sitt gäng.
Visst jag längtar tills det är helg och jag längtar hem om dagarna, men inte för att JIPPIE!!! Nu e det helg! Utan för att jag vet att jag har saker som jag skulle behöva göra.
För om sanningen ska fram så lider jag oerhört mkt så fort det är helg, just för att jag sitter till 99% ensam hemma.

Min stora dröm är att hitta en kille, som inte behöver vara snygg eller rik.
Bara jag trivs med han och han trivs med mig. En jag kan laga mat ihop med, hitta på saker ihop med.
Jag är så LESS på att höra frågan, varför är du singel? Hur kommer det sig att du är singel? Hur länge sa du att du är singel? Är det inte dags för dig att tänka på att skaffa barn?

Ja jag vet allt detta.
Och tro inget annat än att jag LÄNGTAR till den dagen jag har en mage att klappa.

Jag tror helt ärligt att jag har en förbannelse vilande över mig.
Så fort jag träffar ngn och detta verkar bli bra så vänder det lika fort som jag snappar upp känslan.
För en sak kan jag svära på och det är att min magkänsla har till 99,9% rätt.
Än har den inte svikit mig och jag blir sällan förvånad när det vänder.
För jag känner på mig redan innan jag ens får det bekräftat.

Det kvittar hur jag än beter mig, hur jag än gör, vad jag än säger, hur jag än beter mig.
Det finns ingen som kan få för sig att tycka om mig att de vill stanna vid min sida.
Genom detta har jag börjat blockera mig själv.
Jag har vääääldigt svårt att tillåta mig att känna känslor, för jag är livrädd för att bli sårad på nytt.
Trots detta blir jag ändå så oerhört besviken när detta sker.
Vad som svider mest är när jag börjat öppna upp mig att de då vänder på klacken och då sluter jag mig ännu mer i mitt skal. Detta är en ren pain in the ass. Och jag känner mig så sjukt misslyckad.

Vad hjälper det om det finns pengar på kontot och över 300 vänner på FB när jag ändå står ensam?

Jag har tagit ett beslut idag.
Oavsett vad som än händer så kommer jag ta saken i egna händer så fort skolan är avklarad. Storken kommer få sig ett besök. Det finns ingen mening med att jag ska slösa på mina år i hopp om att finna han som vill finnas vid min sida. Med facit i hand så kommer jag bli för gammal för att få barn den dagen det kommer att ske OM detta ens sker.
Jag tillåter inte detta att ske.
Jag kommer inte vara en sämre mamma för att jag kommer vara ensam.
Absolut inte.
Det kommer bli tufft, men jag kommer klara det.

Jag undrar bara varför min lott i livet är att vara forever alone?
Under min skoltid och några år därefter så stod de på kö efter mig.
Jag kunde bokstavligen välja och vraka. Vad har hänt?????

*vill bara gråta*
Oh gode gud, om du finns ge mig styrka. För idag är det riktigt riktigt tufft trots solsken utanför rutan.

Och om nu någon smart person läser detta och tänker "varför går du inte ut själv ist för att sitta ensam hemma?" så kan jag redan nu svara dig att Hur kul tycker du det är att gå ut själv? Jag gör det inte. Finns ingen mening med att jag ska sitta själv på en uteservering och låta andra sitta och flina åt att jag sitter där ensam. Då kan jag lika gärna sitta ensam hemma. För hellre ensam här än ensam ute på stan.