Må hända, men jag bryr mig ikke!

Note to my self : Lär dig hålla truten Fröken Daria!

Jag är hatad av någon
Mindre omtyckt av andra
Omtyckt av vissa
Och älskad av få

Vissa och få räcker långt och väl för mig.
Man kan inte älska alla eller bli älskad av alla.
Jag har alltid fått lära mig att man ska vara ärlig.
Jag är ärlig.
Brutalt ärlig tom ibland.

Jag kan verkligen inte, eller kan kan jag men har svårt för det, att hålla truten när ngn säger ngt mindre snällt.
Eller när man bli oskyldigt påhoppad för ngt som man inte ens varit inblandad i.
Idag var en sådan dag.

Dagen började med jitterbugg, solen kröp fram och mitt glada humör med det.
Jag hade fågelkvitter i huvudet tills jag nådde Landskrona.
Där försvann kvittret och solen i mitt sinne.

Jag måste verkligen lära mig att sluta lyssna så mkt som jag gör.
Sluta fundera.
Sluta agera.
Detta är inte bra för mig.
Detta kommer bli min död.

Så från och med idag.
Jag lovar mig själv att jag ska hålla truten.
Även om jag tycker saker och ting är fel eller annorlunda.
Jag ska sluta lämna min åsikt.
Jag ska sluta försvara mig själv eller andra.
Jag ska sitta där och halvt om halvt lyssna men inte ta åt mig.
Jag ska lära mig att låta bli att tänka högt.
Och om jag mot all förmodan kommer vilja kräka av mig, då får jag bita ihop och ta med mig det hem haha.
Perfekt!


Upprepar högt för mig själv: SLUTA DARIA ATT TA ÅT DIG!!!!

Folk kan många gånger se mig som en tuff person.
Ja jag har skinn på näsan, rätt tjockt lager med.
Jag har fått uppleva mkt i mitt liv och mkt har jag kvar att uppleva.
Jag har en livserfarenhet i bagaget som andra inte har fått uppleva.

Jag må säga vad jag tycker, för jag har alltid fått lära mig att sitter jag tyst så sker ingen förändring.
Men hemma, vad många inte vet, så är det lilla jag som är mjukisen och sitter och gråter.
För även om det kan verka som att jag inte tar åt mig saker och ting.
Så ska ni alla veta att det gör jag, mer än vad jag borde.

Det är ofta jag känner mig så oönskad och hatad, så ensam och så liten.
Men det är ngt jag inte visar när jag träffar folk.

Alla har vi vårt skal, vårt yttre.
Gud nåde om ngn skulle komma bakom det skalet och skada en ännu mer.
Så är vi alla.
Vår egna lilla försvarsmekanism.
Skydda dig med ditt skal.

Nu ska jag inte bräka av mig ngt mer här.
Det är dags för att sova.
Ska njuta klart av min skållheta kopp te, sedan krypa ner till kojs.

Snälla Gud om du finns (vilket jag vet att du gör) låt dagen imorgon i skolan bli 100% bättre än den var idag.
För jag kan helt ärligt säga, att jag vet inte om jag orkar med 1½ år till om det skall fortsätta på samma sätt.

Jag älskar att lära mig och jag hoppas att jag ska få min examen så jag kan starta mitt egna.
Ge mig styrka att hålla ut, ge mig mod att hålla tyst men mest av allt, ge mig kraften!

Godnatt alla läsare!
Sov så gott! =)

<3