Puh!

Lördag idag, känns som om det vore söndag..
Detta har varit en lång vecka, och det värsta är att de känns som jag inte hunnit med vad jag ska :(

Igår var det begravning för Thomas.
En tung och jobbig dag.
Det blev lite tårar och en väldigt känslosma stund.
Men nu har vi fått säga farväl till honom.
Även om det faktiskt känns som en dålig dröm just nu.

Jag vet att det som har hänt har hänt, men på ngt sätt så känns det som att det inte har hänt...
Hur förklarar man detta???

I torsdagas var jag såååå trött och sliten men en malande värk i precis hela kroppen, att jag skippade träningen.
Jag hade inte orkat att ta mig igenom ett helt träningspass, tyvärr....
Tiden fanns inte direkt till det heller, för jag vara bara hemma om och packa väskan för att bege mig till Lund direkt efter det. Kunde inte direkt stå å hålla ett träningspass på varken tågen eller på stationena jag fick vänta.

I och med det vackra busvädret vi hade i tors så var tågen lite inställda...
OCH försenade... Så det tog mig längre tid än planerat att komma ner till Lund.
Och när jag väl nådde fram så var jag lagom mör i precis hela kroppen och huvudet.

Jag däckade rätt skönt måste jag säga!

Igår var det då dags för begravningen som sagt.. Och den dagen bjöd knappast på ngt träning heller.
Och det blev en riktig ätar dag ist.. Typiskt!
Men jag kunde inte direkt säga nej till maten jag fick severad, jag kan glädja mig med att jag åt massor med sallad.... Och på kvällen blev det syndigt igen....
Som tur var så lyckades Anders aldrig få i mig ngn glass (han glömde bort att han köpt min favoritglass hehe) så han lät bli att ta ut den och servera mig den.... Jobidooo!!
Det räckte gott med potatisgratängen och gorgonzolafyllda fläskfilén måste jag säga!

Han e bara fantastiskt go den killen.
Stort gott hjärta, gudarnas snäll (vad jag sett och märkt än så länge), väldigt mån om andra, och har ett lite försynt, gulligt, busigt utseende som gör mig glad hela vägen in i märgbenen.
Har jag sagt att jag stortrivs i hans sällskap?
Ja jag tror det, tåls att säga det igen.
Jag känner mig som en barnunge när jag umgås med han.
Ni vet, en gullig lite 5åring med ett leende på läpparna hela tiden... haha
Skön härlig känsla.

Det är inte ofta man bara kan få vara sig själv när det handlar om sällskap av killar.
Många gg så spelar folk en roll som de egentligen inte är alls.
Extra kliniskt rent, spelar extra gulligt söt å snäll, spelar så fantastiskt bra på alla sätt och vis.
Och så går de dag in och dag ut, och man börjar tulla på sitt fantastiska jag och mer och mer kommer den sanna sidan fram..
Att man är kanske inte så jeffla duktig på att städa, utan i själva verket är en skitmaja i alla hörn och kanter, att man är i själva verket inte är sååå jeffla söt, snäll och omtänksam som man försökt att framstå, att man i verkliga livet inte är så fantastisk som man försökte få skenet av att vara utan egenligen ett litet ego...

Varför gör folk så????
När den sanna varianten av en dyker upp får många kalla kårar, känner sig lurade och drar förr eller senare, för de har hittat en annan som är såååå fantastiskt duktig på att städa, en som är såå fantastiskt söt och gullig, en som är sååååå fantastiskt omtänksam och FANTASTISK!!!

Hatar dessa spel.
Jag vill vara mig själv, är mig själv och passar de inte bra.. Då kan de söka vidare.

Jag har inte superstädat var dag, jag har rent det har jag, men jag har även den där berömda hamsterpappershögen med papper som SKA in i pärmen en vacker dag.
Jag ska bara.... ;)

Jag kan vara söt och gullig, vidgjord och sminkad och fin, men jag kan även komma med mina slitna, mjuka UNDERBARA älskade mysbrallor, och jag skäms inte 5 öre för det. Jag behöver inte heller sminka mig för att gå och köpa 1L mjölk i affären.. Fan vad skönt!!!

Jag är omtänksam, det är jag alltid, jag behöver inte spela ngt jag inte är. För ja jag bryr mig alltid om folk mer än vad jag bryr mig om själv. Det är såååå ofta som jag gör saker för andra, för att de behöver hjälpen, trots att jag ibland egentligen inte känner alls för det, eller att jag ens orkar bry mig, eller att jag har tid och lust den dagen. Men jag gör det, för behöver mina vänner mig så är jag där och hjälper dem OM jag verkligen bara kan och själv inte verkligen ÄR upptagen med ngt viktigt!

Ja...
De må vara mitt fel att jag är singel, då jag inte kör det där fantastiska spelet och visar en sida man kanske önskar att man verkligen var.. Men då får jag vara singel.
För kan folk inte ta mig som jag är... Varför ska jag då risker att bli kär i ngn, som sedan dumpar mig för att jag var inte den han lärde känna???

Jag har många gg kliat mig i huvudet och inte fattat varför jag är singel.. Men nu när jag faktiskt fått ner detta på print och läst igenom vad jag skrivit, så inser jag varför... haha
För killarna fattar inte vem jag är egentligen, då jag inte flashar med en finare sida. Hahahaha

Jag känner mig super lyckligt lottad att jag kan få vara mig själv med Anders.
Tack Anders, för att du ser vem jag är, tack för att du har skrapat på ytan och upptäckt mitt inre, tack för att du tog dig tiden. Det är därför jag gillar dig, för jag kan få vara jag och du är du <3


Såå.....
Kom ivf hem idag efter ett hel del flängade och farande...
Möttes av en doft som var mindre ljuv när jag öppnade dörren.
Alltså tro inget annat är att jag verkligen älskar Brasse min katt, för de gör jag.
Brasse är min ögonskatt, mitt "barn", min underbara familjemedlem, mitt bokstavligen ALLT här i livet.
Jag lever för denan katt och den glädje och de mysstunder han skänker mig.
Inte så konstigt då jag haft han i 17år (fyller nu i mars).
Vi har gått igenom väldigt mkt han och jag.
Och den dagen han lämnar mig, kommer han lämna ett stort svart hål so aldrig kommer kunan fyllas igen.

MEN när jag kommer hem och ser att han satt sig och kissat EN (1) gång i kattlådan bara och resten ute i huset.. då blir jag riktigt jeffla ARG!
Dessa stunder har jag faktiskt inte mkt mer att säga är....

K A T T A F A N ! ! ! !

Grrrrrrrrrrrrrrr!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag har varit borta 2 nätter, och lillsyrran har varit här så han har knappast varit ensam mer än 24h.
De e ingen JÄVLA hund jag har som kräver uppvaktning efter x antal timmar och inte klarar av att vara själv hemma. Det är en KATT jag har....

Jag kokar så arg jag är.
Det är inte de att han satt sig och pissat på golvet, de kan jag ta, de e bara att ta fram golvmoppen och moppa golvet.
JAg accepterar det även om jag inte gillar det, men när han sätter sig och pissar inte EN utan T R E gånger på
T R E olika ställen på olika mattor.... DÅ KOKAR jag över!!!!!!!!
För de e så fruktansvärt lätt att få bort piss från en matta - not!

SÅ, alla kattägare.. Har ni ngt tips till mig så får ni MER än gärna dela med er till mig.
Just nu är han utslängd och han får fan i mig sitta där tills de e kväll.
SÅ rosenrasande är jag....!!!!!!!!!!!!
Jefflaprotestpissarkatt!

Ska ta tag i rengöringen nu igen..
Har haft papper som stått och sögit upp det värsta....

På med glad hårdrock på ljuvligt hög volym och sen ska adrenalinet få ta ut sin rätt på torkningen av mattorna.
Ha en ljuvlig lördagkväll!

Puss & kram, eller nått! ;)