Idag börjar mitt nya liv!! (ehrum...)

Jag har börjat läsa en bok som är väldigt intressant.
Det finns månag saker man börjar tänka på när man läser den.
En sak som slog mig är detta med dåliga & goda egenskaper var människa bär med sig.

Som person är det inte alltid att man upplever de negativa sidorna hos sig själv.
Och många gånger så tror man bättre om sig själv än vad själva sanningen egentligen är.
Man lever i en falsk värld.

Jag har ju fått höra sen januari förra året att jag är så fruktansvärt negativ och nedlåtande.
Det sved att höra det, det ska jag inte sticka under stolen med.
För jag själv har aldrig sett mig som negativ person.
Jag inbillar mig att jag för det mesta försöker se lösningen istället för att grotta ner mig.
Ibland behöver man dock sparken i röven för att öppna upp ögonen och se gråskalan med istället för bara svart och vitt.
Men jag kan ha fel, det kan jag....

Visst kan jag med ha mina dåliga deppiga perioder, och under en deppig period så är man definitivt inte den mest positiva människa på denna planet. Men att jag förutom denna period skulle klassa mig själv som negativ, det har jag svårt att tro. Men det är jag uppenbart om man ska tro på vad vissa har haft att säga.

Jag själv tycker att jag alltid försöker peppa folk till oavsett vad det handlar om.
Jag inbillar mig att jag alltid försöker stötta och hjälpa alla runtom mig.
Även när det handlar om sysslor som jag egentligen inte har ngn glädje att utföra, eller ens vill göra.
Men jag gör det om jag blir bedd om hjälp. OM jag mot förmodan inte har ngt annat viktigt planerat.
För man ställer upp, eftersom det betyder mkt för den som ber om hjälp.

Jag har alltid inbillat mig att en god handling föder en annan god handling och en vacker dag får man tillbaka godheten på ett eller annat sätt.

Så länge som mina handlingar är osjälviska så kan jag aldrig få tillbaka ngt negativt... Eller?


Jag har en vinter sent på natten hjälpt en man liggandes på rygg i snön.
Hoppade ut ur min bil och halkade själv omkull då det var rena isbanan under snön.
Hjälpte upp mannen och ledde han hem.
Hade jag inte varit där så är frågan om ngn hade stannat och hjälpt den gamla mannen, om han själv hade vaknat till liv, klarat att resa sig upp och ta sig hem, eller om han hade legat kvar i snön, i minusgraderna och frusit ihjäl?

Eller den gången jag & Emelie var och simmade, när en lätt utvecklingsstörd tjej med epelepsi föll omkull i duschen med ett epeleptiskt anfall och höll på att sätta tungan i halsen och kvävas till döds. Hade jag och Emelie inte varit där då och sprungit iväg för att fixa hjälp hade denna tjej dött liggandes på det kalla golvet.

Hur många gånger har jag inte suttit och försökt peppa med positiva tankar när någon har varit ledsen och mått dåligt?
Eller kört ut hem till ngn för att försöka få upp personen på fötter igen när de varit som mest knäckta pga djur som blivit sjuka, smärtan över att killen dumpat en eller varit dum osv?

Hur många gånger har man inte ringt mig under natten hysteriska och ledsna över olika saker?
Jag har suttit där nyväckt mitt i natten och lyssnat varit ett stöd, eller tom blivit upphämtad för att hjälpa till att leta efter ngn försvunnen vovve.

Hur många gånger har jag inte varit ärlig och gått in i affären igen för att meddela dem att "-Ni har tagit för lite betalt! Jag skulle betala 1094 men fick bara betala 94kr"

Där finns många goda handlingar jag har gjort i mitt liv.
Men det är kanske bara jag som ser dem som goda, andra ser dem som vardagsmat kanske, eller tom tycker att  "De är väl inget?!?!??"


Ja det tåls verkligen att tänka på sitt liv.
Det sägs ju att "Dina tankar är ditt liv" och jag tror visst att det är så.
Men hamnar man på en liten pyttestig åt fel håll är det ibland svårt att hitta tillbaka till motorvägen igen som tar en dit man egentligen ska.


Jag önskar folk skulle vilja vara ärliga och berätta för mig, vilka är mina goda respektiva dåliga egenskaper.
Detta för att kunna ändra mig och bli till den bättre.

Jag bestämde mig igår kväll att ta tag i mitt liv.
Har nu varit arbetslös i 6mån.
Detta suger, men det värsta är att man frångår sina rutiner helt och hållet.
Det är super svårt att ta tag i det igen, för motvationen saknas rätt kraftigt.
Det är så mkt enklarae att bara sätta sig vid datorn det första man gör och bara sitta och surfa dagarna i ända.

NU SKA DET BLI ÄNDRING PÅ DETTA!!!!

Jag har gjort 4 veckors scheman som jag SKA följa!
I dessa scheman har jag skrivit upp dagliga sysslor, som när jag ska tvätta, vilken dag som jag ska pyssla om mina blommor (som även de blivit misskötta), vilken dag jag ska dammsuga, damma & svabba golv. Vilken dag jag ska träna olika aktivitere eller bara gå en långrunda ute i skogen. Jag har tom en sopsorteringsdag!
Allt för att sparka igång mig själv så smått.
Jag ska lyckas!

Idag började jag med att äta frulle, ngt jag aldrig gör efter jag vaknat.
Jag tog tag i mig själv och körde 1h träningspass!
Nu jäääklar!!!!! =)

Jag hoppas verkligen verkligen att jag kommer klara av att följa mina sysslor var dag nu.
Jag måste komma tillbaka back on track igen.
Och nu när kilona börjat smyga sig på mig igen, pga av all uttråkad-ätning, så måste jag verkligen ta tag i detta.
Jag trivs inte med mig själv, jag vill bli en bättre människa!!!

Önska mig lycka till e ni gulliga =)
Och svara mig gärna på mina dåliga & goda egenskaper.
Snälla var ärliga, jag lovar att inte ta illa vid mig!!!

Nu ska jag äta sen lunch och sedan ut och sortera soporna.
Det är sopsorteringsdag idag enligt mitt schema :P



Snaaaaaaart är vi här =) *längtar*