Jag fick ett samtal från underbara Lappi i veckan som var.
Minns nu inte vilken dag, men det är ju inte intressant ;)

Lappi är världens underbaraste tjej.
Jag ser henne som min lillsyrra fast hon inte är det.
En plats i mitt hjärta har hon haft sen jag såg henne första gången och den platsen kommer hon alltid att ha kvar.
Jag har sett hennes söta oskyldiga sätt, till hennes trotsiga revolt till denna mogna person hon är idag.

När jag var på hennes student i somras fick jag i 3 tal höra hur mkt jag betytt för henne i hennes liv.
Och när hennes föräldrar berättade det så kom det tårar i mina ögon.
Tänk att lilla jag har betytt så mkt för ngn.
Det glädjer mig.
För då vet jag att jag samtidigt gjort något bra i mitt liv =)

Ivf, vi satt och snackade om allt möjligt och hon frågade som hon brukar göra -Daria, hur går det med kärleken? Jag berättade mina galna historier som jag har i mitt bagage och Lappi satt tyst en stund.
-Daria... Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag hör vad du berättar. Det är en stor sorg för mig att veta att du inga barn har när jag vet hur mkt du alltid önskat dig det. Och det kommer vara en lika stor sorg för mig som för dig om du inte träffar någon så att du får det.

Helt ärligt... Kan man något annat än att älska henne???

Hon fortsatte med följande fråga... -Daria... efter allt detta... blir du inte bitter på ditt liv? Det hade jag varit, jag hade blivit en riktig bitterfitta.

Jag har funderat en hel del på den frågan.
Egentligen ja jag borde ha blivit bitter på allt.
Men hade det verkligen löst min önskan?
Nej det hade det inte.
Det hade snarare bara gjort allt värre för mig.
Men en sak har jag däremot upptäckt.

Jag har svårt att lita på killar numera.
Som Annettes bror sa till mig -Daria, jag har faktiskt aldrig sett dig ragga när jag sett dig ute.
Nej... Jag gör inte det heller längre.
För till vilken nytta? Innerst inne så vet jag att jag kan ha fel, men alla killar har ju visat sig vara svin, så varför skulle han jag raggar på vara ett undantag och inte såra mig när alla andra gjort det i så många års tid?

Detta har ju resulterat i att det förstör för mig egentligen.
För jag vågar inte lita på någon längre.
Jag är inte bitter, men jag vågar inte lita på killar. Inte mer än de som är mina vänner.
Och efter hand som åren går så utökas mina killkompisar just pga detta.
Istället för att jag får en partner här i livet.

Så ironiskt allt kan bli.

Jag har sen jag gick och lade mig igår funderat en hel del på allt detta.
Killen som vill att jag ska komma och hälsa på han.
Jag kanske bör ge han en chans?
Han kanske kan vara seriös även om jag inte vågar lita på det?
Eller som Puttes syster nu vill att jag ska komma till henne när hon fyller år.
Jag kommer känna mig så jääääävla dum, men vem vet....
Hon vet trots allt mer än vad jag vet.
Det finns kanske en mening med att jag kommer till henne när hon nu har sin fest?

Jag blir dum i huvudet av alla mina tankar som snurrar runt där.

Snart blir det till att skriva ner allt på lappar och dra så jag vet vad jag ska göra haha

Nu vet jag ivf vad jag ska göra härnäst.
Kolla upp tider till badet och bege mig och simma!
Har inte gjort detta sen i december pga allt som kommit ivägen, så det är dags att ta tag i det.
Ikväll ska jag möta upp Annette och käka en god pizza å flabba lite, samt lämna över lite pockets som hon ska lämna vidare till Anton, som i sin tur ska ta med sig dem till Thailand och lämna vidare dem till Torren så han får läsa lite svenska böcker =)

Önskar alla en trevlig måndag, hur man nu kan ha det ;)
Skämt å sido.
Jag hade dödat för ett jobb så jag kommer i rytm igen.
Men just nu hoppas jag bara på att jag kommer in på min utbildning.
Visst det startar först efter somaren, men ni kan ju gissa om jag längtar?? hihi