Det finns inget som jag älskar så mycket som denna katt.
Brasses 16åriga födelsedag stundar nu i mars.
Frågan är om han kommer få leva så länge....

Var hos veterinären idag.
Det gör så ont i mig, jag kan knappt andas, knappt få någon luft.
Vi skulle in för att ta nya prover, och jag fick lära mig att ta blodprov på honom så jag kunde fastställa hans sockerkurva här hemma. När Torkel kommer in efter att jag suttit 1h och väntat....
När han kom in och jag såg hans min visste jag att nu är det till att förbereda sig.
Jag bet mig så många gg i kinden för att inte gråta att jag har ett stort sår på insidan av den nu.

Brasse har njursvikt.....

och tack vare att han har diabetes så går det inte att rädda han.

FATTA ATT DET GÖR SÅ JÄVLA ONT!!!!!!!

Jag vill slita ut mitt hjärta och mina lungor så ont det gör i mig.
Mina tårar de bara rinner rinner och rinner
Hur mycket kan man gråta egentligen?

Jag har haft han i snart 16år....
16år!!!!!!!!!
Han är för guds skull halva mitt liv, halva jag.
Han är min trogna partner, min sambo, mitt barn jag aldrig fått, min pojkvän jag aldrig får, mitt hjärta, mitt guld, mitt socker, mitt allt precis allt som finns i denna värld.

Jag vill inte leva ett liv utan Brasse.

Det värsta är...
Jag vet inte hur länge till jag har kvar han.
Är det 5dagar?
1v?
1mån?

Så fort han började bli dålig skulle jag åka in med han så han fick somna in.
Lika gärna som han bara sover still en dag när jag kommer hem.

Jag hade kunnat ge allt som finns att ge bara han hade fått behålla sitt liv.
Brasse och jag skulle leva hela livet ihop, det är vad vi alltid sagt.

Min älskade älskade katt.

Fy fan vad livet är orättvist.
Detta jävla skitår kan dra åt HELVETE!
Finns inget gott det med detta år hittills.
Fan fan fan faaaaaaaaaaaaaaannnnnnnnnn!!!!!!!!!!!