Gah!

Alltid samma visa efter jag varit utomlands.
Jag kärar alltid ner mig i länderna jag befinner mig i, i atmosfären man lever i.

Sara ställde en fråga en dag när vi stod på en båt och kände hur vindarna smekte vår hy i solens varma strålar.
Sara: "Varför bor man kvar i Sverige?"
Jag: "För vi är korkade som inte fattar bättre och stannar kvar"

Jag älskar verkligen utomlands.
Samtidigt som jag älskar standarden vi har i Sverige, vår lilla "trygghet" (som jag ibland undrar om vi verkligen har??), min underbara katt & familj, jag älskar att kunna dricka vatten ur kranen när jag är törstig, och mina fina vänner vill jag ha nära mig.

Men när jag är utomlands, så helt ärligt, jag saknar inte Sverige ett jeffla dugg.
Tråkig sanning, men så är det.
Och jag känner det ännu mer var gång jag precis kommit hem.

Jag blir precis som Tony när han kommer hem från sitt älskade Thailand.
Lite smått bitter på landet man bor i, för jag längtar tillbaka så det värker i var liten vrå i min kropp.
Detta håller alltid i sig några dagar, sen släpper den värsta saknar-känslan sakta men säkert tills jag åkt iväg igen.
haha jag borde förbjudas att åka utomlands ;)

Mitt självförtroende får sig en sådan fruktansvärt push fram i rätt riktning var gg jag är utomlands, jag vet knappt hur all lycka ska få plats i kroppen de gångerna.
Hade jag haft samma upplevelser här hemma, hade jag aldrig varit singel i 8 år (harkel 9 i år!!).

Helt ärligt, Stina har sagt till mig detta 50 tusen gånger;
"Daria åk utomlands, flytta utomlands och där finner du kärleken!!!!!"

Ja.. jag tror mer och mer på det var gång jag reser.
För här hemmai Sverige är det inte en käft som vågar visa intresse för en.
Och gör de det så är det enbart för den roliga halmlekens skull ;)

MEN... Jag är inte bitter =)
Och ja jag känner en stark saknad i mitt hjärta till Alanya vart jag befunnit mig i en vecka, men jag är inte ledsen. Saknar folket man pratade med var dag, men de finns kvar.
Hoppas på att jag får träffa dem alla en dag igen.
Och det snart =)

Let me now tell the story of ALANYA 2011 ;)

Söndagen den 14 augusti packades väskorna och två härliga brudar stod på flygplatsen i Ängelholm och längtade efter värmen ;)
Vi klev på planet och längtan drog ännu mer i tarmen efter sol, värme och varmt hav!
Väl ombord fick vi oss naturligtvis en liten överraskning.

Tjoho, planets planerade lyfttid är försenat...
Suck.. Med en timme om jag inte minns fel...
Som om det inte var nog så skulle vi mellanlanda i Rostock för planet behövde tanka....
Vi skulle landa kl 02,00 Turkisk tid, men var framme lagom till frukost på hotellet kl 08,30!

MEN för att inte glömma så det bästa var ju faktiskt starten, när planet accelrerar för att få upp farten, tvärnitar för att sedan gasa på igen.
Kan säga att jag och Sara tittade på varandra och fick oss ett gott skratt med tanken malandes i huvudet på mig, snälla låt mig för helvete komma fram!

Kan ni gissa vart vi tillbringade dagen??
HELT RÄTT!
På en solstol ute på stranden nere vid havet =)
Och resultat efter bara ngn timme under parasollen....



Det e ju helt sjukt hur mkt solen tar där nere!
But I like it A LOT!

Vi har ätit gott, vi har shoppat loss, vi har fyndat och haft kul, festat, dansat och lärt känna nytt folk.
Men vad jag tyckte var extra kul var Mehmet.

Ja nu undras det ju klart vem eller vad Mehmet är.
Det kan jag berätta.

För 3 år sen besökta jag Alanya för första gången i mitt liv.
Under denna resa lärde jag känna Mehmet som visade sig vara ägare till restaurangen som vi paserade minst 4gg om dagen. Han och jag umgicks flitigt den resan, och en månad senare när jag var i Turkiet på affärsresa, träffades han och jag igen.

Efter detta har vi inte haft mkt till kontakt och jag hade tom glömt bort han.
Tills vi kommit till Alanya och tanken slog mig, gå bort och kolla om hans restaurang finns kvar.

Sagt och gjort.. Vi kila bort.
Jag måste säga att jag blev lite besviken när jag såg att restaurangen bytt namn.
Mehmet var borta ur mitt liv för all tid...

Vi traskade ner mot centrum när nästa inkastare på nästa restaurang försökte få in oss.
Bad mig kika på menyn, och i samma veva hör jag "I remember you!!!!"
Jag bara eh.. nja, knappast, tittar upp och ser de välbekanta ögonen och de söta fräknarna han har på sina kinder.
Det var Mehmet!!!!!!!! Och HAN kände igen mig och kom ihåg mig före att jag ens såg att det var han.
Mitt hjärta tog verkligen ett glädjeskutt inom mig.
Fasen så jeffla kul!!!!
Han kom ihåg min mamma och att jag hade djur samt andra detaljer jag inte tänker dela med mig av ;)
Wiiiii!!!!! =)




Vi hittade ett ställe som jag totalt missat tidigare, The Garage Restaurant and Bar.
Här snackar vi om personal som onekligen gillar sitt jobb!!!
Spana in länken!
Det sprätter i hela kroppen på mig var gg jag tittar på denna... Och hehe, kolla in bartendern som står uppe på bardisken närmast kameran.
Hans rumpa.... säger bara mmmmmm ;)
(ja de e jag som filmat och sorry för den kassa ljudkvalitén!!!!)

Ja vad kan jag säga efter detta här?? hihi
Lätt ett ställe jag tänker besöka igen om jag åker tillbaka till Alanya en dag.
Vilket jag kommer att göra, utan tvekan :P

Fakta är att detta är filmat andra gången vi besökte stället och då blev vi rätt bra vänner med killen som ni ser dansa längst bort på baren med det vita linnet.
Fick ni inte nog av honom kan ni titta på länken här under.
Han e Managern där borta fick vi vackert befara.
Not bad, not bad at all!
Han jobbar även som bartender i Norge när han inte befinner sig i Turkiet!



Ja jag måste säga att innan vi åkte fick jag höra både ett och annat om hur slibbiga turkarna är osv.
Jag har ju då varit i Turkiet förr, så jag vet att så är inte fallet.
Slibb finns det överallt, så även i Sverige!
Men vi beslutade oss om att vi skulle ta och fotografera några random turkar för att ni ska se att de är inte slibbiga och JA de ser riktigt bra och trevliga ut!
Detta är gjort den sista kvällen i Alanya, hade vi börjat med detta redan den första dagen hade mitt minneskort inte räckt till ;) Och tro mig att ja, det är bara lite spontant taget när vi kom att tänka på det.

Så luta nu er tillbaka och njut av mitt lilla galleri.

Mehmet är med och toppar listan, men han har ni ju redan sett en bild på ;)



Mustafa, Mehmets kompis som jobbar på Latino Club, ett häftigt uteställe med öppet tak!! Han påminner om en kändis, men vem?? Han e grymt charmig och riktigt trevlig!!



En försäljare av klockor.



Ytterligare en av Mehmets kompisar. Kommer tyvärr inte ihåg hans namn, men han äger stället som är bakom oss. Big Brother!



Apo som vi passerade och snackade med var dag. Han jobbade precis intill vårt hotell.



Lilla söta Deniz som jobbade på vårt hotell. Han har det godaste hjärta man någonsin kan tänka sig måste jag säga. Och man skrattar gott när han "pratar" svenska.



En av killarna som jobbade på Garage Bar.



Den sötaste av dem alla ;) Bartendern på Garage Bar.
De e han som har den snygga rumpan i videon längst upp!!!!



Ytterligare en av de anställda på Garage Bar.



Inkastaren/vakten på Garage Bar, Saydman el ngt sådant.

Ja jag hade kunnat fortsätta i evigheter med att lägga upp bilder, men nöjer mig faktiskt med dessa.
Jag tror ni alla fattade min poäng.
Turkar ser bra ut!!! (punkt slut ;))


Jag fortsätter med fler random bilder imorgon ;)

Natti natt!!!