Det är fredag idag och sjudundrandes väder. I skuggan är det 12grader....
UNDERBART!!!!!!

Har gått in mina nya jooooosa (rosa) fina converse här hemma..
Var tvungen att gå lite här inne med dem för att se om jag behövde en snäppet större storlek el om jag klarar mig med dessa. Än gör fötterna inte ont vilket nog betyder att jag kan börja gå ut på stan med dem nu =)

Ska in till stan och hämta mina nya jeans som nu har kommit in i min längd. Lovley =)

Blev förresten upprings av Tullverket igår där de tackade för min ansökan och önskade mig lycka till i jobbsökandet.
Han var mycket trevlig som även förklarade vad det var jag föll på. (så jag slapp fråga själv hihi)
Det visade sig att jobbet stod mellan mig och en annan person. Och de hade länge velat och dratt i detta vem av oss de skulle kalla in på en personlig intervju.
Det visade sig att personen som konkurerade om platsen med mig hade en gnutta lite mer erfarenhet än vad jag hade. Så det var det snöret jag snubblade på.

Det känns bra trots detta.
Han berömde verkligen mitt CV och önskade mig all lycka i framtiden och hoppades det skulle dyka upp ngn annan tjänst hos dem som jag kunde söka igen.
Jag är inte ledsen trtots att jag är arbetslös och fick ett avslag.
Jo JAG VILL verkligen ut i arbetslivet igen, jag lovar detta dyrt och heligt. MEN, jag har så bra känsla i magen om utbildningen att jag verkligen tror att jag kommer in. Och besked om detta bör ramla in nu i maj - junimånad. SÅ jag överlever utan ett jobb dessa 2 månaderna till.

Det känns ju så dumt att få ett jobb, jobba där en månad och sedan behöva be om tjänstledigt för jag kommit in på utbildningen. För ja, även om jag så skulle få ett jobb och jag sedan får beskedet att jag kommer in på utbildningen så KOMMER jag gå den!

Av (vad var det nu.....) ca 600(?) sökanden vart år är det endbart 16 platser som fylls.
Jag är ju dum om jag inte tar min chans om jag får ett klartecken att en av platserna är mina.
Visst som singel är det tufft ekonomiskt att plugga.
Men jag tror nog att jag klarar det.
Har jag lärt mig under dessa 6mån att leva på den lilla resurs jag gör nu så ska jag nog klara av 2år till om jag pluggar. Tror ni inte det? Jag gör det ivf och det är väl det som räknas ;)
Jag vet att skulle det krisa sig har jag alltid mamma som stöttar mig.

Jag älskar min mamma och jag säger bara... vad skulle man gjort utan sin mamma?
Jag känner en stor sorg till alla som förlorat ngn eller båda av sina föräldrar.
Jag kan inte ens föreställa eller ens vill föreställa mig hur stor bit av mig som kommer dö när den dagen kommer för mig. Bara tanken av detta nu får mig att bli tårögd.

För dte kvittar hur mkt man bråkar med sina föräldrar, hur mkt ilska man känner inom sig, hur orättvist behandlad man känner sig.... Ens föräldrar är trots allt en stor del av ens liv. Och de är de som satt en till världen.
Jag och pappa bråkar jämt och ständigt. Han har många gg (sker var månad) sagt saker till mig som sårar mig djupt och gör mig riktigt ledsen. Men jag lovar att även om jag förstunden känner sådan kokande ilska till honom de gg de sker, så blir jag lika snabbt ledsen om jag vet att ngt hänt han.

Man kan inte lära en gammal hund att sitta.
Jag kan inte ändra han, även om jag önskar att han kunde försöka förstå vad jag menar.
Men han är trots allt min pappa.
Mitt egna kött och blod.
Jag får ju inte välja, så det är till att bita ihop och "gilla" läget helt enkelt.

Folk som tror att jag är bortskämd tror väldigt fel.
Ni vet inte vad jag har fått gå igenom i mitt liv, och det är heller inget jag tänker skriva ut här.
Men jag lovar dyrt och heligt att jag har haft det tufft i livet.
Jag har fått lära mig att ta hand om mig själv i ett väldigt tiidgt stadium och inte räkna med hjälp.
När ni andra satt i ert trygga vrå i ert hem stod jag och tvättade mina kläder själv.
Just so you know....

Och jag undrar faktiskt om det inte är lite därför jag än i dag efter 8år fortfarande är själv.
Jag vill inte ha ett barn som ska behöva växa upp i samma miljö som jag gjorde.
För helt ärligt, hellre singel än att leva i en familj som inte fungerar.




Nu är det verkligen dags för mig att bege mig ut i det fina vädret.
Solen skiner för fullt, mina converse är ingångna, bilen behöver tvättas, byxorna ropar på mig inne i stan.
Det enda som behövs är en snabb dusch, en lite snabb uppsnyggning och sedan tjooofff iväg =)
Får ta en tur inom verkstaden å höra om de har tid att sätta på mina sommardäck.
Jag tror inte vi får mer snöoväder denna siden sommar.
Och får vi det.. Ja då får jag ju helt enkelt stanna hemma :P

Kramar till er alla där ute