Att ibland är det så grymt svårt att komma ihåg, och ibland är det så grymt svårt att glömma?

Så är det även med folk.
Vissa kommer och försvinner lika snabbt som de kom in i ens liv.
Andra etsar sig fast och vägrar släppa taget om en.
Och nu menar jag inte med att personen i fråga inte kan släppa taget om en utan att man har svårt att glömma dem.

Jag undrar varför det är så?

Jag har en person som gnager i mitt sinne sedan lång tid tillbaka.
Jag vet inte varför jag har svårt att släppa taget om denna person, eller varför denna person etsat sig fast så hårt i mitt minne. Det är många gånger som jag kommer på mig själv att jag sitter och tänker på denna person, utan att ha ngn anledning till det.

Denna person kom in i mitt liv sommaren förra året och jag ska med handen på hjärtat ärligt säga, att jag trodde aldrig att denna person skulle finnas kvar i mitt liv idag i April 2011.
Men vi har fortsatt att hålla kontakten sporadiskt, och det gör mig lika glad var gång som vi "pratar" med varandra.

Det händer inte ofta och det är aldrig långa samtal, men det lilla det räcker för mig, för det skänker mig glädje.

Det finns ibland en mening med allt.
Jag hoppas att jag en dag kommer få veta vad meningen är varför vi fortfarande har kontakt med varandra, även om vi aldrig träffas.
Vem vet... Detta är kanske personen i mitt liv?
Eller är detta en som kommer vara min sanna vän hela livet...

Spännande =)