Älskar denna låt.....



Jag har idag funderat fram och tillbaka en hel del.
Jag vill så gärna hjälpa min vän men vet inte hur jag ska komma fram..
Och när når man gränsen till att "nu räcker det"??
Jag känner mig totalt "maktlös" och det är frusterande när man vill hjälpa en så mkt att det gör ont i en, men det kvittar vad jag än gör så går det inte för man blir blockerad...

Vad gör man?
Sätter sig på en stubbe och väntar in tiden?
Trots att man vet att det är inte det bästa eller det optimala?
Vad gör man???

Jag börjar känna mig riktigt dum faktiskt.
Jag vill inget hellre än att hjälpa att få personen att må bra, men det går inte.
Och jag vet att bara sitta och vänta det kommer inte hjälpa mkt.

Jag ger upp istället, för det bara slutar med att jag e en jävla tjatmoster och det är inte det jag är ute efter.
Jag vill ha kvar min vän och forsätter jag att vara på kommer det sluta med att det ryggas undan...


En annan allvarlig fundering jag haft en längre tid är....
Vilket är värst?
Fysisk eller psykisk otrohet????
Psykisk skulle jag vilja säga...
Fysisk händer förhoppningsvis bara en gång och ännu mer förhoppningsvis på fyllan när vettet gått ut.
Men psykisk otrohet så är personen otrogen hela tiden 24/7 och frågan är hur länge....
För det får du som drabbad aldrig veta....

Det måste vara det värsta sveket man kan råka ut för.
För HUR kan du ens "tävla" mot en psykisk otrohet???
HUR kan man hävda sig mot det???
HUR ska man kunna lita på personen igen att det är mig bara mig känslorna finns för???

Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag aldrig ska behöva råka ut för det.
Jag undrar om jag någonsin skulle kunna resa mig efter en sådan sak....
Jag undrar.... Skulle jag någonsin kunna överhuvudtaget lita på någon igen efter en sådan sak???